Historien om Lakota Del 1

✨ HISTORIEN OM LAKOTA Del 1 ✨

En vän till mig hörde av sig om jag kunde höra mig för om någon var sugen på en 5 årig valack som inte ville vara kvar inom travet. Eftersom jag träffar en del hästfolk i mitt yrke som hästcoach så händer det ibland att jag stöter på passande matchningar på människor som letar häst. Min vän frågade mig också om jag själv kanske var sugen på ett litet projekt, tanken var inte främmande men jag hade is i magen utifall någon annan skulle nappa då jag trots allt redan hade fyra hästar i hagen varav en är under rehabilitering.

Jag förstod nog inte riktigt allvaret i läget till att börja med, efter bara några dagar kom det avgörande smset, jag minns inte exakt vad det stod men det antydde ungefär på att jag var hans sista hopp, då tog jag beslutet. Jag tyckte det kändes fel att en ung frisk häst skulle få sitt liv avslutat när jag hade plats, möjlighet och kunskap. Mitt själ sa att den här hästen är inte klar på jorden.

Ett par dagar senare satte sig jag och en väninna oss i bilen med hästtransporten påkopplat och åkte de sex timmarna de tog att köra ner. Jag hade bara sett honom på en suddig mobilbild tagen i mulet väder med regntäcke på och en kort beskrivning till så jag hade egentligen ingen större aning om vad jag hämtade. Väl framme stod en liten brun kille med stjärn och för stort fleecetäcke uppställd på stallgången och nästa kapitel i både min och hans bok hade just börjat.

Vi kan inte rädda alla hästar men Lakota kom i min väg och jag kände att det blev mitt ansvar att göra vad jag kunde.

Han har nu varit hos mig i ca 3 månader och den första tiden har mestadels handlat om återhämtning och låtit honom landat i sitt nya liv, vi har tagit lite promenader och påbörjat inridning.

Om han kommer stanna eller ej hos mig är inte bestämt men som Lakota själv förmedlat så är inte det så väsentligt, just nu tar vi en dag i taget, njuter av livet och ser vart vi hamnar.

Take care! //Emma

 😊❤️